Göran Sommardal lusomläser George Orwells überikoniska roman från 1948.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Är den dystopi som Orwell såg i parollerna ”Frihet är slaveri” och ”Okunnighet är styrka” samma värsta som vi tror oss se idag? Är inte den allseende teleskärmen i 1984 till sin funktion bara bedrägligt likt tv- och datorskärmarna, paddorna och lurarna i vår egen värld? Och innehåller hans ursprungliga roman en annan föreställning av samhällets topp och botten än den vi tar för givet?
När Eric Blair, alias George Orwell, strax efter Andra världskriget skrev 1984 var det inte bara med de kommunistiska regimerna bakom järnridån i åtanke. Den ”utopiska” tillvaron där hade han redan berättat om i sin fabelartade roman Djurfarmen.
När han tog itu med sin skräckvision av ett socialistiskt Storbritannien - Engsoss - tog han i hög grad sin utgångspunkt i det klassamhälle efterkrigstidens Förenade Kungariken utgjorde. 15% över- och medelklass och 85% arbetarklass. Som inbiten men desillusionerad marxist såg han fortfarande massorna som den enda revolutionära kraften, samtidigt som de övre 15% var de som intellektuellt skulle omprogrammeras. De övriga 85% var mer villkorligt dömda till effektiv underhållning.
Huvudpersonens Winstons älskade Julia var själv en av de som skötte berättarmaskinerna, som skulle producera de skrönor som skulle hålla plebejerna på gott humör mellan de lika välorganiserade hatstunderna och hatveckorna.
Som uppläsare hör vi Ulph Nyström.